upphafinn
adj.
 
hann er upphafinn, hún er upphafin, það er upphafið; upphafinn - upphafnari - upphafnastur
 | 
 
 
|   | 
 udtale |  |   |  bøjning |  |   | upp-hafinn |  |   |  højtidelig, højtidsfuld (sjældent), højstemt (undertiden nedsættende)  |  |   | skáldið samdi mörg upphafin ástarljóð |  |   | 
|   |  digteren skrev mange højstemte kærlighedsdigte |   
 |  |   |  upphefja, v |   
 |