aga
vb.
ég aga, við ögum; hann agaði; hann hefur agað
|
| |
udtale | | | bøjning | | | objekt: akkusativ | | | disciplinere, kontrollere, opdrage | | | kennararnir reyna sífellt að aga nemendur sína | | |
| | læreren forsøger hele tiden at holde disciplin i klassen |
| | | hann þarf að aga vinnubrögð sín betur | | |
| | han må organisere sit arbejde på en bedre måde |
| | | agaður, adj |
|